Film med Marcus Wallenberg

Marcus Wallenberg om att den enda tradition värd att bevara är att gå från det gamla till det nya. Logiken som bland annat förklarar Wallenbergs engagemang i att digitalisera post genom Kivra när man är storägare i Stora Enso. Se transkribering av filmen längre ner på sidan.

Hela intervjun finns transkriberad nedan.

Artiklar om Kivras toppseminarium

Hela intervjun transkriberad

MIA: Precis som Lars sa, huvudmannen i huset, välkommen upp på scenen, Marcus Wallenberg.
MARCUS Tack.
MIA: Till ditt eget hus.
MARCUS Tack.
MIA: Känns bra?
MARCUS Tack.
MIA: Du, ni firade 100 år Investor i helgen, berätta något speciellt minne därifrån.
MARCUS Många minnen. Vi hade en dag full utav fantastiska talare vid KI. Det var fantastiska talare, och de kom in med väldigt många aspekter, alltifrån två unga kvinnor som vann guld i paraolympiska spelen, till någonting som inte jag visste, nämligen det att vi har fyra svenskar som är världsmästare i minne, till en ännu lika intressant svensk som heter Hallberg och har vunnit tre Oscars för att använda ljud på bästa möjliga sätt i filmer. Snacka om att lura hjärnan. Och lite forskning och utveckling och lite outlook och förstås robotik.
MIA: Så klart. Och sen hade ni fest på kvällen?
MARCUS Sen hade vi fest på kvällen. Det var väldigt trevligt. Det var en blandning utav industriutställning i smoking, och lite uppträdanden.
MIA: Hur gick det, jag såg någon körde Saab Gripenplan i smoking?
MARCUS Det intressanta var det att den industriutställningen hade fortfarande en kö klockan två på morgonen, så att det var intressant. Det var många som ville flyga. Men det som var en av de riktigt bra röda trådarna i det här gäller faktiskt att titta in i framtiden, och att försöka fundera på vad är det som väntar kring hörnet och det är egentligen det Kivra handlar om.

MIA: Mm, det ska vi alldeles strax prata alldeles lite mer om. Du, ni äger Investor, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse fyller 100 nästa år, och Lars var inne lite på stiftelserna och Investor. Berätta lite kort hur det hänger ihop, för det är ett kretslopp här emellan.
MARCUS Alltså kretsloppet ligger i det att det är inte bara det att vi har delat ut två miljarder kronor ungefär per år, utan vi ska också dela ut två miljarder kronor framöver. Vi har gjort stora åtaganden mot svensk forskning och utbildning. Vi tror att det är viktigt att vi kan upprätthålla det, och det betyder i sin tur att ska man kunna orka göra det så måste företagen vi har investerat i gå väldigt bra. När man pratar med ungdomar på universitet så är det inte alltid klart för dem att det finns ett samband med att företagen går bra, att det kommer en utdelningsström till ägarna och ägarna råkar vara Investor och FAM, och Investor och FAM ger pengar till stiftelserna som, alltså som en vanlig utdelningsström, och det är det som sen går tillbaka till forskning och utveckling, som sen förhoppningsvis genererar idéer som går tillbaka till företagen. Så det är vårt kretslopp. Det är inriktat på Sverige. Det står i alla våra statuter att vi ska fokusera på Sverige. Så det vi investerar i i form av forskning och utveckling gäller framför allt Sverige, men också där Sverige har en kontakt med utlandet. Och mycket utav det vi sysslar med är att fokusera på att ge pengar just till forskare och forskargrupper som vi tror är väldigt bra. När jag kom in i stiftelsen för rätt många år sen, då höll vi alltid på att ge byggnader och lite annat, sen så blev det laboratorier och maskiner, och nu är det mer individer.
MIA: Människor.
MARCUS Ja, människor.
MIA: Du, jag vet att du har en särskild passion för det här med innovation, det har du och jag pratat mycket om på olika scener faktiskt, och jag har lyft det här förut, men det är ett fantastiskt citat som din farfar, Dodde, detta är år 1946, så skriver han ett brev till sin bror Jakob där han argumenterar för att Investor ska lämna järnvägsindustrin och i stället gå in i SAS, flygbolagsindustrin. Och då skriver han så här: ”Att skifta från det gamla till det som kommer är den enda tradition som är värd att vårda”. Hur gör ni för att para det här, behålla de goda traditionerna, men ändå vara snabbfotade, på tå, innovativa och med där det händer?
MARCUS Ja, det finns ingen direkt formel för det. Det handlar …
MIA: Ändå trodde jag att vi skulle få höra det här i dag.
MARCUS Ja, precis. Jag tror att det handlar om människor som är beredda till förändring. Det handlar om att vara lyhörd för det som kan komma. Att inse att man måste ta risk. Det glömmer man alltid. Och det är i den, jag menar, det är ändå så att om man tittar på det som händer för närvarande i vetenskapen så får man, det är ofta så att vetenskapen kommer i platåer. Och det här är en period där vi både inom livsvetenskaper, bioteknik, digitaliseringen, IT, connectivity, allt det här, genomgår rätt mycket av en revolution. Och det kommer att påverka … Det finns inte ett bolag i alla fall som vi kan överblicka som inte kommer att påverkas ganska dramatiskt av det här de närmsta åren. Då gäller det att vi har människor med oss som är beredda att våga ta steget över i det nya. Det kommer bli nyckel till om vi lyckas göra det den här gången. Jag menar, det är så som någon sa här på filmen, att det är väl ändå så att det fanns en patentchef i USA som avgick 1899 eller 1901 för att han ansåg att allting blivit uppfunnet. Det var ingen idé att stanna kvar på sin post. Jag tror just det kanske man ska akta sig för. Eller om man nu har den inställningen så kanske det är bra att gå. MIA: Han gjorde nog rätt då.

MARCUS Ja, det gäller verkligen att våga ta nästa steg, och det hoppas jag att vi orkar göra så vi lever ett tag till.
MIA: Mm, vi ser fram emot de nästa 100 åren. Magnus sa här på filmen att det jobbigaste med förändring kanske inte är att hitta det som kommer, utan att släppa taget om det gamla.
MARCUS Mm, jag håller med om det. Och då kan man ställa sig frågan eftersom Lars sa att vi har ett stort intresse i Stora Enso så kan man fråga sig varför vi ska gå in i det här med digitala brevlådor. Men det är just det vi ska göra. MIA: Det är just det ni ska göra, för det är ett bra exempel?
MARCUS Det är just det vi ska göra, ja, det är ett bra exempel, men jag menar det är också frågan att förstå då att du som sitter där borta och håller på med robotar, vad innebär det för SKF. Vad innebär det för Stora Enso att man i dag kan utvinna något helt annat ur träfiber än vad du kunde göra för 25 år sen? Det är det det handlar om.
MIA: Så ni är med och utvecklar även de gamla, goda bolagen så klart. Kivra pratar du om, det är framtiden, förstås. Du och jag har pratat om att Sverige är bra på startups, det finns en bra startupscen, inte minst i Stockholm, men många av bolagen försvinner ut lite för tidigt, och att både du och andra av oss skulle vilja behålla dem kvar lite längre. Då tänker jag ni är väl långsiktiga ägare i Kivra?
MARCUS Ja, absolut. Vad ska jag svara?
MIA: ”Ja”, ska du svara.
MARCUS Nej, men absolut, ”ja”, ska jag svara. Nej, men det är klart. Vi har varit med här, vi är faktiskt med och stöttar. Vi gör lite nyemissioner här och var för att businessen går bra, eller hur? Ja, businessen går bra, därför så fortsätter vi att stödja Krooken här i allt vad han håller på att göra. Så att det är väldigt, väldigt bra, och sen får man faktiskt inse det att det kommer att finnas en väldig massa innovationer på olika ställen. Tillbaka till värdegrunden, för det handlar väldigt mycket om att ha samma värderingar. Vi gör en hel del projekt med Karl-Johan och hans familj, och vi känner att vi har den här långsiktiga värdegrunden att stå på. Det är väldigt viktigt för oss. MIA: Du, om vi ska ge oss på en liten framtidsspaning, nu har ni firat en hundraåring och så kommer nästa hundraåring nästa år, vi ska faktiskt träffa en annan hundraåring lite senare här på scenen. Om vi tänker så här att om vi tittar 100 år framåt, det kommer inte vara någon av oss som är kvar här då och kan följa upp den spaningen du gör här, men du ska få göra en spaning om det, om 100 år. Wallenbergföretagen om 100 år.
MARCUS Ja, det var en enkel fråga.
MARCUS Nej, men om man får hoppas på, man får nog hoppas att vi går vidare här. Jag tror att många utav de företagen som arbetar i dag, som vi arbetar när i dag, kommer att kunna genomföra en strukturell förändring för att vara relevanta i framtiden. Men man ska bara komma ihåg det att på 20-talet så var Investor största ägare i en kolhandeln. Jag är rätt glad att vi släppte det. Och det där kommer jag inte kunna göra en spaning på, därför att den kommer att vara så totalt annorlunda i form av vilka energiformer, vilka typer av tjänster och produkter som verkligen kommer att vara relevanta framöver. För att risken är att vi sitter och tittar just nu och tror oss kunna se tio år ut, men de facto känner jag att i många av de företagen jag jobbar så kan jag bara titta sex månader tillbaka och situationen såg väldigt, väldigt annorlunda ut. Och det där måste man ha respekt för, att man måste spela bollen där den ligger. Och om man inte inser det så är risken det att man har bestämt sig redan innan det är ett faktum.
MIA: Spela bollen där den ligger, det är ett bra slutord faktiskt. Marcus Wallenberg, stort och varmt tack.